Det finns två centrala delar av mitt jag. Hon som var, hon som har upplevt och överlevt samt hon som försöker hitta nya förhållningssätt och som ännu inte har blivit prövad sin fulla styrka och därmed tvekar.
Det är där, i de stunderna som den inre konflikten uppstår. Och det är väl där min förmiddag befunnit sig. Och det är där jag visat prov på att utveckling har inträffat och att jag har lärt mig och tillgodosett mig verktyg.
Men det är en färskvara, ständigt behövs påminnelser. Det är inget unikt för mig utan jag är övertygad om att det är så vi människor fungerar. Det är lätt, att som i mitt fall, att på förhand döma ut en hel dag som man ännu inte helt har upplevt istället för att andas. Vi behöver stanna upp, ta en paus - lång eller kort, låta det vi känner till sippra fram och sedan fortsätta.
Vi har alla det inom oss.
1 kommentar:
Men man brister ofta i tålamodet.
Ja du går framåt med säkra stadiga steg <3
Skicka en kommentar