Old goodie

Danzig - Mother http://www.youtube.com/watch?v=MdFL2CxlI5k

Helt sjuuukt bra!

Buisness

Jag rensade i skräppostmappen förrut. Jag lärde mig ju så fint i våras att VÄLDIGT VIKTIGA mejl kan hamna där... Jag kunde läsa i rubriken på ett av de där mejlen jag inte vill ha att jag kan vinna tio spikmattor. Tio spikmattor?! Vad ska jag med det till? Räcker det inte med en? Fast med den stormen det har blivit efter dem skulle jag kanske kunna kränga från bakluckan haha, tillsammans med handsprit.

En vecka more to go

Fredag, ytterligare en vecka har gått. Tiden går så fort, jag tycker knappt jag hinner blinka förrän det har gått ett par timmar/dagar. Oj, nu blinkade jag - det gick en dag till... Kanske en extrem överdrivning men ändå inte. En vecka, så lite som hinner hända men samtidigt så mycket som har skett. Det har varit en turbulent vecka, bjudit på många up and downs, så är livet i stort och inget konstigt med det men min intention är ändå att det mynnar ut i ett lugnare flöde längre fram - och just därför kommer det bli så.

Jag längtar så efter mina tjejer - K, Z och U. Längtar efter att sitta i en soffa och prata bort kvällen i 190. Röra sig från ett ämne till ett annat, ofta innan det förra är avslutat. Ladda upp med ost, choklad och oliver. Mmmm, så fiint! DET är lyx! Fint som finaste nougat...

Hemmagjort vs köpt

Läste nyligen om en lavendelolja med mandelolja som kostar hutlösa 465 kr. Jag har min egen hemmagjorda lavendelolja, som också är gjord på en bas med mandelolja. Den kostar långtifrån 465 kr men känns bra mycket lyxigare. I tell you!

Lidelse

Tom Waits http://www.youtube.com/watch?v=1wfamPW3Eaw&feature=related
Eleni Mandell http://www.youtube.com/watch?v=IWkpCaeoIpA
Nick Cave http://www.youtube.com/watch?v=WFdUTM4gU-o
Bob Dylan http://www.youtube.com/watch?v=yd2dpuQyJ5I

Regnet ligger mörkermjukt över min nya hembygd och luften är hög och klar. Trots att det regnat hela sommaren finner jag stor njutning av vädret. Det är annorlunda nu, det är höstregn och jag har saknat det sen förra hösten. Det är det här jag gillar, det är min själs favoritväder. Och sedan kommer vintern och jag säger samma sak, liksom nästa sommar... Men det är ändå så, nuförtiden uppskattar jag varje årstid för dess karaktär men det är inte längesedan jag hade svårt för ljuset och längtade vinterhalvåret och blossade upp likt en julros.

Idag lyssnar jag på de här låtarna och brinner likt en huskatt av kura i dagsskymning. Jag försöker koncentrera mig på skoluppgifterna jag behöver klara av men i sinnet längtar jag staffliet och penslarna. Att försvinna in i målandet och fullkomligt berusas av musiken. Jag när känslan av svart basker och lång grov svart känning, cigarettrök och dunkla rum, stövlar och lukten av föruttnelse i skogen, mossa, löv och svampar. Lysrörsljus och klara färger. Sterilt vitt och nyanser av grått. Sinnlighet och passion.

Jag lever och jag brinner. Pulserar av lust
Det regnar.

Tack Marie!

Nu är sommaren slut, jo, det är den faktiskt hur gärna jag än vill att den skulle förlängas ett par veckor, någon månad... I början av sommaren var jag i Mora och blev bjuden på en fantastiskt god soppa. Ja, det är nog en av de absolut godaste. Jag älskar soppor, är helt barnsligt förtjust i dem. I ett par dagar har jag haft den där smaken på tungan. Så jag delar med mig här:


Creolsk kycklingsoppa - cancha

En kyckling delad i mindre bitar, fräses i olivoljeblandning: 3-4 små piri-piri (afrikansk starkpeppar, som hackas fint i mortel tillsammans med litet socker, för att få det smått),
2 hackade lökar, 3 msk. tomat-puré, 1,5 msk. paprika-pulver, 1 tsk. grovmalen svartpeppar och
ca. 1 tsk. salt.

När kyckling har fått fin röd färg, så häller man på kokande vatten, så att det täcker, tillsätt 4-6 hackade potatisar och låter det sjuda ihop med 1,5 buljong-tärning.

När man tror att kycklingen börjar bli färdig, så slår man på en halv thé-mugg ris, 0,5 l. vatten och en buljong-tärning till.

När det är ca. 10 min. kvar på kok-tiden, så häller man på en näve spaghetti, bruten i små-bitar. (glöm ej. mer vatten och buljong, eftersom både riset och pastan sväller. Även när det har stått i kylskåpet över natten, så späder man med vatten. tex. två msk. vatten i soppan om du väljer att värma den i micron)

Avnjutes bäst med rostad smörad brödskiva

Väl bekomme!

Samboliv

Amelia Earhart

AEROPLANE

I can not live
peacefully without you
for even a moment

I miss you terribly when you're away

He's away this ain't right
I'm alone
I'm taking an aeroplane
across the world to
follow
my
heart!

How come
out of all the people in the world
only ONE
can make me complete?

One word
one word : on the phone makes me happy
one touch
but one touch : directly makes me ecstatic

He's away this ain't right
I'm alone
I'm taking an aeroplane
across the world to
follow
my
heart!

/Björk

Det fanns en tid när jag närde en ständig längtan att åka upp mot de blånande bergen, eller längtade ner dem till mig. Kvällarna var fyllda av långa telefonsamtal och närhet via telenätet. Det var drömmar om att sända all min längtan med brevduvor och resa med mitt flygplan. Ovannämnda sång med Björk gick varm och vi längtade framtiden och ett gemensamt boende, min kärlek och jag. Det var ett evigt pusslande med almenackor och ständigt packad väska, iaf nästan. Men det var så värt det och ständigt fanns energin där och var den lack så fylldes den snart på.

Det är det som är så härligt med att numera bo tillsammans, att han för det mesta nästan aldrig är längre än en arms avstånd bort. Iaf om natten. Det är bara att sträcka ut handen så ligger han drömsovandes brevid. Att kunna äta kvällsmat tillsammans och ha mina böcker brevid hans i de gemensamma bokhyllorna. Det är tusan så lovely!

Till skogs

Jag och A åkte till skogs igårkväll. Tanken var från början att vi skulle ha kommit ut tidigare och haft både dagen och kvällen till skogs men den sena kvällen natten innan kastade om planerna. Vi var på kräftskiva och det var snarare den sena natten än det enda glaset med vin som resulterade i att jag var som en zombie igår. Återigen har jag konstaterat att fest för mig numera är annorlunda mot förr. Men det var en trevlig natt, en mycket trevlig natt vid stugan vid vattnet och det stjärnklara himlavalvet. Tillsammans med nya bekantskaper där det bara flyter på, hur enkelt som helst - precis som det ska vara!

Till skogen kom vi efter mycket om och men och alltid känns det för mig som att komma hem. Det är var jag hör hemma. Som en öm smekning mot kinden. Solen lös stark tills mörkret tog över och stjärnorna tändes. Vi grillade och mådde riktigt gott. A fiskade och jag gick uppför mossbergen med skallran. De här kvällarna och promenaderna till skogs börjar bli allt viktigare och viktigare för mig. Det har de iofs alltid varit men min längtan har intensifierats sedan en tid tillbaka. Jag behöver det för att kunna leva. Återigen börjar jag bli sugen på en utesittning. Bara jag och en sprakande eld vid ett vindskydd ute i skogen.

Hallon

Under dagens skogspromenad hade jag förmånen att kunna få njuta av plockade skogshallon. Så himla lyxigt! Det slog mig vad otroligt gott det är med nyplockade hallon och vad sällan det faktiskt händer för mig. Inte för att jag redan vet att det är sjukt gott men det blev en slags aha-upplevelse. Jag brukar lyxa till det ibland på helgerna med Brämhults hallonjuice och djupfrysta redan nämnda bär får gärna fungera istället för plockgodis men ingenting slår färska och nyplockade. Minnen från barndomen bubblade upp: då jag stod vid vår enorma hallonhäck och bara molade in stora och mogna hallon...

Dessutom är det något visst med att bara få äta något enstaka bär. Känna smaken och eftersmaken en längre tid. Låta det bli till ett smakminne att plocka fram under vintern. För så är det tycker jag, minnet av något enstaka dröjer sig kvar långt längre än något i större kvantitet.

Och givetvis har ju hallonen även den där perfekta röd/rosa färgen som jag bara älskar helt passionerat...

Tema Japan

Är sedan någon dag tillbaka helt insnöad på Japanese Boy med Aneka från början av 80-talet. Tycker den är så jäkla asbra! Och Sahara hotnights stänker mer liv i den på senaste skivan. Det är fredag idag och jag har rotat fram ytterligare ett par goa låtar med japantema. Håll till godo, dansa eller sjung med och plocka fram helgkänslan tillsammans med mig.

1. http://www.youtube.com/watch?v=nCH1IlOfDTM

2. http://www.youtube.com/watch?v=4AGxEPP3RDc

3. http://www.youtube.com/watch?v=mXPUkrz7Uow

Min trädgård

Nu är jag äntligen hemma igen, efter ett dagar i Dalarna. Det var så skönt att komma hem tidigt imorse. Vindarna blåste ner ett par regndroppar och mörkret var ännu uppspänt likt en stor tältduk över himlavalvet. Det kändes som att kura skymning när jag satte mig vid frukostbordet. En husmus, det känner jag mig som idag.

Det har varit ett par intensiva dagar gällande djupdykning ner i mina minnen och känslor. Det finns saker inom mig jag har trängt undan, eller, i allafall inte sett vikten av att bearbeta. Nu vill jag inte blunda längre, jag vill inte fortsätta tappa mig själv på energi och leva halvt när det går att råda bot på det hela. Jag känner mig återfödd sedan en tid tillbaka och vill lyfta och flyga omkring med mina torkade och fina vingar, då gäller det att jag lossar på bojorna först. Mitt nya motto är att sluta klaga och göra någonting åt det - oavsett vad det handlar om, stort som smått. Jag kallar det för att bli smart och effektiv. Det är frustrerande och jobbigt nu men samtidigt även lustfyllt och spännande. Jag gör någonting vuxet och investerar i mig själv. Det är mer i mitt liv som är stressande och pressande och som jag inte riktigt har fullt grepp om eller vet hur jag ska lösa men jag tänker inte spilla energi på att oroa mig för det löser sig iaf, det gör det alltid. Och gör mot all förmodan inte det så får jag finna en lösning. Och i alltihopa har jag en sådan fin och förstående partner. Den bästa av de bästa, en riktig dyrgrip och jag är så fylld av kärlek till honom.

Jag tror på att vårda våra relationer, kärleksrealtioner såväl som vänskapsrelationer och andra. Att se på dem likt trädgårdar där det behövs både skugga och solsken för att få den att växa och frodas. Riktig värme och riktiga urladdningar till åskoväder. Ibland behöver man rensa ogräs, plantera om, plantera nytt... Det gäller att vårda den för att samtidigt kunna slå sig till ro och bara njuta. Lite ogräs är ingenting att bry sig om men när de kväver något man vill ha kvar kan det vara läge att utrota det... Jag tycker om vilda och romantiska trädgårdar, inga ansade parkanläggningar. De är så tråkiga, fantasin får inget fäste, det blåser iväg över sammetsgräsmattan... I min mosters trädgård kan man inte urskönja var gränsen mellan tomt och skog går, sånt gillar jag skarpt.

Den viktigaste relationen anser jag behöver alltid vara relationen mes oss själva och vårt inre. Jag tror att jag många gånger har försökt tukta min trädgård till en parkanläggning trots att det inte ligger för mig. Därav frustrationen. Om jag redan har en vild och vacker trädgård, varför försöka pimpa den till en tråkig parkanläggning? I don´t get it. Jag har alltid älskat mig själv men jag har varit förbannad petig. Så petig att jag anlitade en strikt kritiker och vaktmästare. han fick bo på min axel. Det blev förfärligt ansträngande och tungt att ha honom där så nu har fått sparken. Något gott med de bistra tiderna, vem vet vad som hände hänt annars? Kanske hade han fått en kvinnlig kollega och vem vet vad som hade hänt då? Om de hade haft en animalisk sida menar jag.... Nåväl, han har fått sparken och jag är nöjd över att sköta jobbet själv. Vi har lite olika syn på hur en trädgård ska skötas och jag är nöjd över att det är mina egna ögon som bedömmer. Om jag vore ett träd vore jag ett friskt ett som står stadigt, det är bara en gren som behöver tas bort.

Att verkligen älska sig själv och vara snäll mot sig själv - vad betyder det för dig? Tänk igenom noga, var ärlig mot dig själv.

Hunter

If travel is searching
and home what's been found
I'm not stopping

I'm going hunting
I'm the hunter
I'll bring back the goods
but I don't know when

I thought I could organise freedom
how Scandinavian of me
you sussed it out, didn't you?

You could smell it
so you left me on my own
to complete the mission
now I'm leaving it all behind

I'm going hunting : I'm the hunter

(You just didn't know me)

/Björk

http://www.youtube.com/watch?v=oiSohz7B0Zo&feature=related

Skolstart

Utanför går eleverna tillbaks till skolan. Några av dem känner jag igen, somliga av dem har förändrats, andra inte. Kaninerna hoppar vidare, rynkar på nosen och försvinner iväg med bara svanstofsen viftandes. Det är höst och vardag. Jag drömmer om att resa runt i Stor Britannien, eller via Finland till Estland och kusten. Vi får se var vi hamnar nästa år, kanske blir det någon helt annanstans, kanske blir det inget alls. Men det är då och nu är nu. Nu njuter jag av skogen, av dofterna, av grönskan, av förruttnelsen. Packar väskan och beger mig ut. Skallrar och sjunger ikapp med de snart fallande och sprakande löven. Vilar i Nerthus famn.

Tillbaks till vardagen?

Studierna börjar snart. Det blir slut på den långa ledigheten. Allt som ska fixas och bli klart och tiden som krymper. Allt stressar mig, skrämmer mig. Jag intalar mig att jag inte vill, att jag vill skjuta på det ytterligare en termin, att senare är guldläge men inte nu. Jag vill inte gå igång på det sätt som jag har gjort. Hitills har jag lyckats göra u-svängar de där dagarna. Tagit mig upp på en annan och mer bekväm och stillsam väg - då har mer blivit gjort. Märkligt nog, eller inte alls...

Den här dagen började rätt bra, vill inte styra ner på den där krokiga och ångestframkallande vägen. Pluggar jag det jag ska idag, får jag med all säkerhet tid över till annat senare. Här och nu, är det som ska gälla, här och nu... inte låta mig styras och störas av impulser...

Tuta som om det inte fanns någon morgondag

Nu börjar det bli lite smått tröttsamt, varje gång vi har ett fönster eller två öppna så tutar var och varannan bil. Nu undrar jag är det vanligt? Är det ett normalt beteende? För omvärlden eller bara här, mellan bergen och skogarna...

Ytligt deluxe

Jag såg en annons om att förlänga ögonfransarna i en gammal hälsotidning imorse. Vad gör den här? var min första fråga. Sedan ramlade det på ett par stycken. Visst säger väl det en hel del om vårt samhälle när vi spenderar så mycket tid, pengar och fokus på vårt yttre så att det faktiskt finns en marknad för ögonfransförlängning. I say no more, I tell you!

Btw, jag är på jakt efter ett schampoo med fikon i. Ytterligare något jag sett reklam för men kan inte komma ihåg vart...

Sol, sol, sol

Återigen är det varmt ute. Sådär jättevarmt, eller, i alla fall på väg att bli. Det är som de här veckorna av konstant regnande är på väg bort över horisonten, på väg bort över nejderna, på väg att glömmas bort och helt raderas. Det är härligt. Jag tycker otroligt mycket om regn men inte var dag, jämt. Sommaren är så unik och exotisk för oss, några få ynka månader om året. Då vill jag ha sol.

Återigen kan man ligga på en filt/gräsmatta/klippa och absorbera ljus och lagra viktig D-vitamin inför det mörka halvåret. Återigen går det att bada och svalka sig. Sitta på en uteservering, äta glass och titta på folk bakom solglasögon. Återigen blir det intressant att uppsöka skugga. Återigen är Sunna här. Lovely!

Fjärilen

Fjärilen som budbärare
Och återigen förde fjärilen mig till den pinne jag sökte i mina drömmar. Historien upprepade sig som förr, den här gången helt omedvetet. En liten tallgren med en yoni på mitten, kan hända blir den handtag i en kvinnoskallra, kan hända blir den till någonting annat.

För mig är fjärilen budbärare och portvaktare och jag använder mig gärna av dem som hjälpare, har så gjort många gånger genom åren, bland annat när jag skall finna en ny stav. De är mycket speciella för mig och det brukar innebära något speciellt när de är centrala i mitt liv. Många gånger när den inre utveckligen är i fokus, och spinner positivt i livsväven.

La mariposa, fjärilskvinnan

"Fjärilsjungfrun är den kvinnliga fruktbarhetens makt. När hon forslar pollen från plats till plats korsbefruktar hon, liksom själen befruktar intellektet med nattens drömmar, liksom arketyper befruktar den vardagliga världen. Hon är centrum. Hon fogar samman motsatser genom att hämta lite på ett ställe och placera det på ett annat. Det är inte märkvärdigare än så att åstadkomma förändring. Det är vad hon lär ut. det är så fjärilen gör. Det är så själen gör.

Fjärilskvinnan korrigerar missuppfattningen att omvandling är något som är förbehållet de svårt hemsökta, de fromma eller de otroligt starka. Självet behöver inte försätta berg för att åstadkomma en omvandling. Litet duger. Litet räcker långt. Litet ändrar mycket. Fruktbarhetens makt gör det obehövligt att försätta berg.

Fjärilsjungfrun befruktar jordens själar: Det är lättare än ni tror, säger hon. Hon viftar med solfjädern och hon hoppar och sprider pollen över alla som är där: urinvånarna, småbarnen, turisterna, varenda en. Hon använder hela sin kropp som en gåva, sin gamla skröpliga, feta, kortbenta, korthalsade, fläckiga kropp. Detta är kvinnan i kontakt med sin vilda natur, hon som tolkar det instinktiva, hon som är fruktbarhetens makt, hon som läker och lagar, hon som minns den gamla kunskapen. Hon är La voz mitológica. Hon är vildkvinnan förkroppsligad.

Fjärilsdanserskan måste vara gammal därför att hon representerar själen som gammal. Hon är bred om höfterna och baken därför att hon bär på så mycket. Hennes gråa hår är tecknet på att hon inte längre är underställd tabun ifråga om att röra vid andra människor. Hon får ta i alla: pojkar, spädbarn, män, kvinnor, småflickor, de gamla, de sjuka och de döda. Fjärilskvinnan får röra vid alla. Det är hennes privilegium att vidröra alla, nu äntligen. Däri ligger hennes makt. Hennes kropp är fjärilens, La Mariposa.

Utdrag ur: Kvinnor som slår följe med vargarna - myter och sagor om vildkvinnans arketyp av Clarissa Pinkola Estés

Kaniner och födelsedagar

Sitter på min platå och njuter av att äntligen kunna se vad som händer utanför. Inte idag men andra dagar har vi kunnat se kaniner. Jag tror det började med en rymling och nu är de ett par stycken. Känns lite märkligt med vildkaniner i våra trakter, om man nu kan kalla dem för det. Jag tänker på den där platsen i Stockholm, där man brukar åka förbi med bussen hem till Värmland, där det kryllar av dem... Så blir det nog inte här, vi har alldeles för mycket skog och djur tätt inpå... Men vad vet jag?

Idag är det katter och hundar, en helt vanlig dag mitt i veckan med andra ord. Igår fyllde Anders år. Vi gjorde en tårta enbart på frukt och bär. Den blev god och uppskattad om än lite väl mosig i min smak men med smulade digistivekex eller liknande i bottenmoset så kan det absolut bli mycket bättre. Vill iaf pröva att göra den en gång till. Det var ingen stor födelsedag, bara en mitt emellan-ålder men ändock en födelsedag. Vissa tycker den egna dagen inte alls är något märkvärdigt och något som behöver firas, jag som fyller år vart fjärde år är helförtjust i att fira. Men det beror på, i tre av fallen firar jag på en dag som inte är min riktiga och vart fjärde år firar jag dagen efter den jag normalt sett brukar ha, vilket i sig känns märkligt. De där fjärde åren blir jag som ett litet barn, jag fyller år! Det blir även så att de dagar som för andra är speciella inte riktigt blir så för mig. 20, 25, 30, 50 - det är år som de flesta firar, för mig blir det 20, 24, 40, 60. Att fylla 28 eller 32 känns större än 30, faktiskt.

Jag kan dock inte påstå att jag menar fest när jag säger fira. Jag firar hellre på andra sätt, finns det snö när jag fyller är jag helst i backen. Eller gör något annat utomhus. Överhuvudtaget brukar min present till mig själv vara att få träna. Jag vet inget finare att ge till mig själv än en träningstund. Jag tycker även om att fira andra men vad är det man firar? Bara ytterligare ett år, inget märkvärdigt eller speciellt i det, det kan jag verkligen tycka men samtidigt, året har, i de flesta fall, 365 dagar. Att få en specifik dag för sig själv, när man blir behandlad som kung eller drottning, det är en rättighet. Alla förtjänar vi den här dagen. Men visst, om man hellre tar den en annan dag, av en eller annan anledning gör äl detsamma, huvudsaken, tycker jag, är att man tar och får den.

Hittekatt

Jag har återfunnit dig
du var inte speciellt svår att finna
när jag väl lärde mig att kalla på dig
på det sätt du helst önskar


Du var aldrig långt borta
tvärtom
du strök dig alltid längs mina kanter
i hopp om att jag en dag skulle

uppmärksamma



En dikt jag skrev för ett par år sedan och som inte så oväntat passar in väldigt mycket på vad jag känner just nu, om livet.