Iakttagelser

I diket slingrar en plastorm, vredgad och på väg till attack. Morgonanden har blivit till fullt lysande dagsfågel och i dess ljus skuttar den vita kaninen. Den mörkt fläckiga lever i Underjorden, knaprar kex och lär sig om makt. Det går förbi en afrikansk kvinna, svårt haltande och i plågor. Hon påminner om ett skrämt rådjur. Från ingenstans vänder hon upp huvudet och det känns som om hon möter min blick. Men det var det aldrig.

Jag bär spänningar i kroppen. Jag tror det är min ökade medvetenhet som får tentaklerna och klorna att åter ta ett fast grepp om nacke och rygg. De försvann helt för ett tag, nu är de där igen. Jag är infekterad och det märks i mitt tonfall. Det som tynger mig spills ut fel. Ja, fel. Det går att förebygga i min vardag och det är det jag arbetar med. Sedan finns där skallran. Det är hon som helar och botar.

Ännu är det baschakrat jag arbetar med. Jag är. Jag reser och får till mig. Nu vid svartmåne känns det än mer naturligt att vila i min varma, mörka jord. Som häxa bör jag kanske vurma speciellt för fullmånen men jag har alltid känt en speciell dragelse till svartmånen. Det är något visst med den. Jag läser att vid den aktuella månen är det bra att vädra hemmet. Inte vet jag om det kan tas för en vedertagen sanning men det känns i linje med vad jag är sugen på. Ställa upp korsdrag och låta den krispiga vårvinden åla sig fram och dra igenom. Rensa ut och släppa in. Låta sängkläderna hänga över fönstret och släppa taget om forna sömn- och drömpartiklar. Skaka av det onda. I don't need it anymore.

Till kvällen är det så dags för disskusionscirkeln igen, födelsedagsfirande och rosengrottor. Vi har tema USA den här gången och jag har ännu inte kommit på vad mitt bidrag ska handla om. Jag har en idé, kommer nog bli den.

Häxkonst och rosengrottor

För den som ännu inte har läst, Hedge Rider av Eric de Vries. Hedgerider: Witches and the Underworld is a re-interpretation of (Hedge)Witchery. Drawing from an extensive historical, folkloric and mythological body it re-attributes and re-defines Witchery as a Heathen Cult centred around the journey to the Underworld and contact with the Unseen. With the insights into Cosmology, Philosophy and Practice this book provides a working body of Heathen Witch-lore, designed to transform the essence of humanity in something greater through contact with our Fetch and the Underworld itself.

Rekomenderar verkligen den boken. Kul och intressant, tycker jag, att författaren tar upp såpass mycket ur det skandinaviska som han gör. Kommer med säkerhet att läsa om valda stycken då det inte går att sluta läsa och jag samtidigt vill stanna upp...


Från det ena till det andra. I senaste Lantliv var det passande nog med kak- och efterrättsrecept innehållande blommor. Då vi ska fira en vän som inte tål ägg imorgon har jag passat på att baka rosengrottor. Helst vill jag äta upp dem allihop..

ca 20 stycken
4 dl vetemjöl
½ dl socker
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
200 g tärnat smör
½ dl rosenmarmelad (eller annan sylt/marmelad)

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Tillsätt det tärnade smöret. Knåda tills du har en deg som sitter ihop.
3. Rulla degen till en rulle, ca 4 cm tjock. Lägg den i kylskåpet ca 30 minuter. Skär den sean i bitar, ca 2 cm tjocka.
4. Tryck till med tummen mitt på varje bit så att det blir en liten grop och fyll den med marmelad. Grädda i mitten av ugnen ca 20 minuter.

Kraxa

Det är om mornarna han står där i bakgrunden och iakttar. Nära granhäcken, tätt intill modersbjörken. När solens strålar träffar hans kropp växer halsen. Förvandlas från en morgonand till förmiddagssvan till dagsfågel. Det är bara om de tidiga timmarna man kan se honom, sedan blir han osynlig. Han vet hur man gör, han besitter konsten.

Bara lite grann

Igår hämtade jag hjärtat vid stationen, underbart! Jag älskar att vara ifrån och få längta - och sedan återförenas. Med sig hem hade han en bok till mig, Begrav mig stående - zigenarna och deras resa av Isabel Fonseca. En bok jag har varit på jakt efter ett tag. En fin gåva.

Vi hade långa samtal igår, om fördelar och nackdelar med att bo i stad kontra landsbygd. Jag känner själv att jag behöver både och. Att jag saknar det kulturella utbudet som bara en storstad kan erbjuda. Jag känner mig lite fattig på den biten. Och så behöver jag skogen och lugnet i stora doser för att själv kunna skapa. Vi får se i framtiden...

Det finns ingen hejd på allt jag vill skapa. Min kropp som uttrycksmedel. Ju mer konstnärliga uttryck desto rakare blir ryggen. Händerna är på väg att växa ut. Men fortfarande behöver jag portionera energin.

Home makeover

Inatt har jag sovit sjukt bra. I princip skulle jag kunnat ha utnyttjat hela sängen då hjärtat är i Gbg ett par dagar men det gjorde jag inte. Jag vaknade som jag somnade, i mitten av sängen, rak som en planka och med huvudet lätt till vänster, med täckena ännu vackert bäddade och utan huvudavtryck på de andra kuddarna. Vackert.

Jag drömde att jag kom hem (vårt hem i drömmen) och att A hade möblerat om. Han hade snurrat om väggarna och bytt plats på det mesta. På så vis fick vi även plats med en liten mathörna i vardagsrummet. Fina vikväggar i snidat trä och gigantiska ormbunkar och palmer skärmade vackert av. Tavlor hade kommit upp på väggarna samt annat vi har haft planer på att sätta upp. Och det kändes inte alls främmande, tvärtom, det var känslan av att allt var på rätt plats - att det var ju såhär det skulle vara. Jag sjönk ner i soffan, lutade mig bekvämt tillbaka, åt en god tårta, började kurra, tvätta mig och rullade sedan ihop till den kattboll jag var och somnade.

Det var en bra dröm, en mycket bra dröm. Givetvis är hemmet jag och A den som hjälper mig att vika undan och vika fram för att kunna betrakta/se/uppleva ur nya synvinklar, känslolägen etc. Och jag känner mig trygg och avslappnad i det nya sättet att vara/leva. Jag njuter. Jag frodas och vill visa upp.

Till helgen åker jag ner till en syster. Vi har varit vänner i 29 år och med tanke på att jag är 30 och hon 31 är det inte illa pinkat. Jag ser fram emot amerikanska blåbärsvåfflor, känna på bebismage och solljus vid Vänerns strand i mitt/vårt älskade Segerstad (även fast inte hon känner till våffelbiten) det är vi såå värda.

Det får bli Grateful Dead idag, som en kompensation för solens frånvaro.

Pearl's Dream

There's a place I must go

There's a place I must go

It's not a place I have seen

But I’ll get there in a blue dream

Down an ocean road

Past a sign that says 'good love town'

Into a darkness where the stars do drown

Where the starry me needs to be free

And when the battle was done

I was promised my sun

But with a thousand nights gone

To any kingdom I run

And when the battle was done

I was promised my sun

But with a thousand knights gone

To any kingdom I run

There's a place I must go

There's a place I must go

For my heart is a child

That stumbles lonely for the arms of the wild

Hear the desert sigh

Sing the city's lullaby

The giant iris of the wide blue sky

Showing me the way

And when the battle was done

I was promised my son

But with a thousand knights gone

To any kingdom I run

And when the battle was done

I was promised my son

But with a thousand knights gone

To any kingdom I run

You know that it's time to go up, up, up, up, up

Had a big machine riding your shoulders

You know that it's time to go up, up, up, up, up

Had a big machine riding your shoulders

You know that it's time to go up, up, up, up, up

Had a big machine riding your shoulders

/Bat For Lashes

Bild från Daisy Pink Cupcake

http://www.youtube.com/watch?v=zTHiQ_jX2cI

Om man inte passar sig lär man sig inte ett dugg

Tillbaka efter en påskhelg med påskägg innehållandes alla samlarkorten från Twin Peaks och ekologiska valnöttskärnor, Easter Parade, skönstunder i solen, närkontakt med strömstaren och utgång. En bra helg! En intensiv vecka väntar och jag tänker balansera upp det genom att vara ute mycket i naturen, hela veckan i allmänhet men till helgen och Segerstad i synnerhet. Långt ifrån färdig med baschakrat. Inte färdig likhetstecken forever and ever dock...

Tjocka katter går på upptäcksfärd. Smyger uppmärksamma fram, helt och hållet upptagna av sin egen värld. Det finns mycket att iakta. Så mycket att rörelsen nästan helt uteblir. Om man inte passar sig lär man sig inte ett dugg. De är duktiga lärare, katterna.

Jag har en stark inre värld. En stor en som växer sig större och större. Varför jag har den finner jag inte intressant det känns viktigare att röra sig i den. Det är mitt vilocenter, mitt lyxspa, min oas, min kraftkälla, min skog, min kittel, min kreativitet. Min natur. Det är den som sprider glitter och stjärnstoff på den rostiga och röda volvon utanför grannhuset, som sprider ballonger och bakverk i den gråa vardagen, som gör varje kväll till en fest hos hattmakaren och varje bad till ett saltstänk i söderhavet. Ibland är det bara så svårt att vrida om nyckeln, att få upp den tunga trädörren och kliva in på andra sidan. Men det är bara att göra det. Det orangegula tåget står ångande vid perrongen och väntar. Det är bara att kliva ombord så fixar loket resten. För som sagt, om man inte passar sig lär man sig inte ett dugg.