Det är mellan raderna jag verkar.

 

 

 

 

 

 

Ute viner regnet. Vinden. Den råa kylan.

River mer än smeker.

Träden, kala skelettgrenar.

Bland det vackraste jag vet att titta på,

när de blommar med kråkfåglar.

Kraaa, kraaa, kraaa.

Vi bor med granne med kyrkogården.

Bevittnar genom köksfönstret de långa biltågen,

lyktornas sken som ökar i antal.

Mexico.

Dia de los Muertos.

Ett annat slags firande.

Även här hemma har Mexico rumstrerat.

Fast av annat slag.

En resa är bokad.

En dröm sedan barnsben blir sann.

Jag faller död på andra sidan årsskiftet.

Ömsar skinn och gör mig kvitt en roll.

Vilar. Återhämtar. Firar. I Mexico.

Kommer hem och uppstår i ny skepnad.

Det ögats syn är blint för mig.

Alldeles vitt och grumligt.

Men där är jag inte än.

Nu ser jag med studiernas gammelögon.

Ett litet tag till.