När bilarna åter rullar

Det sägs i medier att hösten börjar idag.

Jag vet inte om det men tror snarare att det är vardagen.

Som börjar. Snarare än hösten.

Även om jag kan tycka det med de gulnande löven som en matta.

Fast högsommaren kunde inte ha känts närmre igår.

Så magiskt fin var den på Klippan vid badviken.

Tretton var änderna.

En var en större rovfågel.

Och i förrgår korsade ett lodjur vägen när vi kom åkandes.

Jag kan inte riktigt smälta det.

Det bar ett budskap med sig och det smalt in under huden.

Förstod.

Och även om jag anser att hösten inte anländer just idag.

Så tycker jag det är en rätt skön tid som närmar sig.

Att vardagen återfår även yttre rutiner. Välkomnar jag.

Jag har som sagt för mycket kaos i mig.

För att kunna avvara rutinerna. Schemana. Strukturerna.

Osv.

De kommande månaderna har jag fasat för.

Nu är de här.

Jag vet inte om jag är redo eller någonsin kommer bli.

Men det är inte relevant.

Jag får köra så det ryker.

Inte känna. Inte tänka. Just do.

Andas.

Något håller på att knytas ihop.

Skillnaden den här gången.

Är att planerna och delmålen, finns där på att andra sidan.

Ytterligare en gång kliver jag in i bubblan.

Och det i sig känns inte så värst uppoffrande.