Drömtid

Brown Dress With White Dots

Någonting börjar göra sig påmint.

Jag kan urskilja det i pereferin när jag sover.

Ännu obestämbart.

Inga proportioner.

En vittring.

Förnimmelse.

En medveten handling.

Amuletten bortplockad.

Oskyld.

Experimenterar jag.

För ökad kunskap.

För att få visshet.

Hur det förhåller sig med det här specifika.

*

Jag såg gråbostånd igårkväll.

Högre än vad jag någonsin sett.

Likt högfältet av tistlar några metrar bort.

Skördetid.

"My wild love went ridin', she rode to the sea, she gathered together, some shells for her head, she rode and she rode on, she rode for a while, then stopped for an evenin', and lay her head down"

*Amanda Charchian, Vanity Fair*

Marilyn Monroe

Ack Värmeland...

Efter badet, II - KArin Broos

Det här är ingenting annat än en hyllning till Frykentrakten och Värmland.

Som om det inte redan finns nog av dem.

!!

Ibland infinner sig känslan varm.

Att jag bor i den vackraste av platser.

Värmland.

Så sagolikt vackert att det gör ont.

Klarälvdalen.

Som en pulsåder.

Ner till hjärtats hjärta.

Vänern.

Det spelar ingen roll om vinterslasket river himlen grå.

Om våren blåser himlens bly.

Om sommaren regnar bort eller hösten.

Stormar dalen levande. Gnistrande.

Fälten är ändå där.

Liksom skogarna.

Örterna.

Vattenglittret och.

De många sagornas land.

Myternas.

Berättartraditionens.

Det skrymma.

Det kurade.

Värmland i allmänhet men Klarälvdalen i synnerhet.

Inte bara på Selma Lagerlöfs tid skapades det.

Även nu.

Som aldrig förr. Nej, det har nog aldrig upphört.

Det sker nog överallt men vi är extra stolta över vårt arv här.

Håller det levande.

Ibland lite för hårt.

Så att det bara blir skrädmjölsdamm och gråa hår kvar.

Ibland lite väl mycket den tid som var.

Så spricker något fram. Förändrar.

Säger hepp.

Och då njuter jag.

Njuter, njuter, njuter.

Av sommaren.

Av kulturen.

Av vad du vill.

Men fan vad jag njuter.

Det som inte bör missas:

Det uppenbara:

Mårbacka, Karin & Marc Broos på Alma Löv (...), Västanå.

Sedan alla de andra platserna.

Badvikarna, de undangömda platserna, matställena, skogarna,

så många platser att njuta kaka, lunch, en slät kopp.

Och bara andas SEKELSKIFT.

För hur man än vrider och vänder.

Så är det som i en annan tid.

Jo, det är sant.

Luften är en annan.

Värmländsk.

Full av jordbruk, inskränkthet, en tid som stannat av.

Och en och annan sällsynt pärla till guldkorn av syre.

Jag var så tyngd av blått grått igår.

Och dagens tur över skogen till Fryksdalen.

Fyllde mig på nytt.

Riddarsporre och daggkåpa.

Gamla kulturarv och en mörkvindad Fryken.

Och ett hjärta, ett hjärta -

som pumpar, andas, slår, lever

sååå mycket skönare.

Jag tänder ljusen.

Haha.

Yes I do.

Spegling - Karin Broos

 

Bilder av Karin Broos.

Oerhört skicklig konstnärinna, bosatt i Ö. Ämtervik

Om det visas en utställning nära Dig - gå.

När vinden viner insjön skummande vred

Och jag vill egentligen inte klaga.

Finner det så onödigt.

Försöker ta den här sommaren för vad den är.

Men ibland är det bara så svårt. Att plocka fram njutningen med den.

Så jag får ta till det tunga artelleriet.

Det jag spart undan för hösten.

Allt som ryms i myspåsen.

Fast de tusende myggbetten på armbågen vittnar...

Kom virvla upp till liv.

Jag tänder ljusen kurar.

Vårdar värmen som aldrig riktigt kom.

Följer.

***

Crush Cul de Sac, Brown Dress With White Dots,

In other words:

The Sun. The Heat. The Summer. Never really showed up. All that rain. Seems neverending. The claws of Autumn. May perhaps make things easier. I lit the candles. Following a new track. 

This and that

Vart tog all fantasi vägen? kan jag undra ibland.

Som om det existerade något sådant som av och på.

Ett antingen eller.

När allt är både och.

Fult och vackert.

Skrämmande och trösterikt.

Till exempel.

Känslan av att det är bortfluget.

Det där som jag menar finns inom, utom, runtom...

Det gamla nötta.

Det nya blanka.

Blanche...

*

Det här kommer aldrig bli en renodlad blogg.

Trådarna kommer spreta bäst de vill.

Spretigare, spretigast.

Och ibland inte alls.

Fogligt.

Kanske?

Nä.

Jag kan önska att orden vore mer konkreta ibland.

Vad är det jag vill ha sagt? liksom...

Men det funkar inte så har jag märkt.

Allt bara anas.

Man får plocka fram sina egna tolkningsögon, öron, sinnen.

Egentligen behöver väl det inte skrivas ut.

Det är ju redan rätt uppenbart.

*

Annars längtar jag semester, miljöombyte.

Sol, bad och glittrande vatten.

Idyllen när den är som mest gripbar.

Lukten av varm tallskog.

En mjukglass som jag egentligen inte tål.

Ahh...

Går det att satsa på Skåne?

Eller är det vid Münchengränsen, geografiskt sett, som är porten?

Porten till värmen...

Fast priserna gör det ju inte värt det på något sätt.

Skåne och tält känns mer realistiskt.

Tält...

Hur realistiskt är det den här sommaren?

Kanske är det drömmaren inom mig som tycker att allt det där är gripbart.

I just Skåne.

Ehh...

Journey we more

Mellan

Det förändras.

Månens halva. Avtar.

Ny nyanser. Mönster.

Ett nytt parti i Väven.

Utan att det egentligen har förändrats.

Särskilt Mycket.

Sådant som förnimms.

Gör sig påminnt.

Förändras. Avtar.

Skiftar form.

Pulserar.

Mellan fullt och ingenting.

Som havet.

Våg. Våg. Slå.

Brusa älv.

Genom mässingringen.

Ser du bortom.

Det finns Någon vars klo jag vill låna.

För att skrapa på ytan.

Digging deep.

Följa en nedgrävd tråd.

Ett rotmönster.

Nyanser. Mönster.

Skiftad form.

Förändrat.

Påminnt och förnimmt.

Mellan fullt och ingenting.

Ständigt skridande.

***

* Spell, Fashion Wave, Wandering Gypsy *

In other words:
Waning moon and things changes. Whithout really changes. Perceiving. Weaving patterns. New colors and hues. Almost as the old ones. Perceiving. Weaving. Waning and waxing. The wave and Someone's claw.

I ögonvrån

Det är som det är med vädret.

Men i periferin skymtar jag dig.

Vet var jag ska vända blicken.

Och förlora mig.

Telling dreams

Come rain or come shine.

Come rain or come shine.

Come.

Rain.

Come.

Near.

***

Crush Cul de Sac

Fanfanfan

Jag kan ha en sådan enorm telefonskräck.

Som den väller över mig.

Greppar mig. Rider mig.

Får mig att vela ringa de där samtalen mest när jag är ensam hemma.

Åtminstonde har det tänket fått mig att numera ringa.

Hur många år jag sabbat för mig själv genom att inte ringa.

Vill jag helst inte tänka på.

Dag för dag har det den här veckan skjutits.

Inte så mycket handlingskraft som jag hade velat.

Så sambon tar svängen och jag ringer lätt och ledigt.

I samma ögonblick.

*

Och då är det försent.

Inte alls möjligt.

Det jag hade hoppats på.

Jag får vänta en månad.

Går det bra?

Jo, det går bra.

Går det bra? frågar jag mig själv efteråt.

Nä.

Men det sa jag förstås inte.

Jag straffar mig. Jag, denna redan problematiska kvinna!

Ska inte ställa till mer.

För någon som redan har det som sitt jobb.

Pappa sa en gång, sa flera gånger:

du är själv ditt största hinder.

Det kan ligga något i det ja.

Vilket nummer ringer jag?

***

Brown dress with white dots

On the beach

Så svårt sådana här dagar.

Att koncentrera.

Fokusera.

Och plocka fram disciplinen.

När jag alls inte vill.

När det enda jag vill är vattnet. Solen. Stranden.

Avskildhet.

Så hysteriskt få dagar.

Mitt fokus är inte solbrännan.

Är närheten.

Mina element.

Eld och vatten.

Jord och luft.

Mitt blod kluckande, skummande mot land.

Mitt kött. Under vattenytan.

Smekt.

***

Neil Krug, Spell and the Gypsy, ?

***

"Stand there listening

you will hear them"

bakom fågelhamnen ser jag ditt rätta jag

ser jag vem du är

Handlingskraft

Händernas makt.

Att vidröra.

Med handen. Med handflatan.

Beröra.

Förmedla.

Lugna. Trösta.

Att hugga av dem. Lemlästa. Stympa.

Förlorad handlingskraft.

Att själv sakna möjlighet till tröst och läkning.

Att få silverhänderna i gåva.

Andehändernas kraft.

Helande.

Att förstå mysterier.

Krönt till ny roll.

De som åter växer ut.

Rullas ut likt ormbunkeskott.

Förlorad styrka - kommer tillbaka.

Att se. Räcka. Nå.

Händernas makt.

Handlingskraft.

De gröna fingrarnas pakt.

***

Fritt ur

Kvinnor som slår följe med vargarna - Clarissa Pinkola Estés

Brown Dress With White Dots, Spell and the Gypsy Collective

I walked throu...

I walked thru the panther's living room

and our summer together ended

too soon

stronger than farther

strangled by night

rest in my sun burst

relax in her secret wilderness

this is the sea of doubt

wich threads harps

unwithered

& unstrung

its the brother, not the past

who turns sunlight into glass

it's the valley

it's me

Testimony from

a strange witness

/Jim Morrison

The Magic I need

Vänerviken och avskildhet.

Pictures borrowed from Anathemum