Ibland, sällan, rätt ofta, mer eller mindre - uppstår det någon form av inre kaos. Som nu. När jag inser att det jag ska läsa och skriva om inte alls återfinns på nätet som jag bara sådär tagit för givet utan bara existerar i gammal hederlig bokform. Hepp. Än mer hepp, eller kaos, när jag inser att jag förutom en vanlig förberedelse har haft åtskilliga möjligheter de senaste dagarna att lösa det hela smidigt, utan extra åkande och bensinspill. Men så är då inte fallet och jag står här igen. Lätt panikartad och förlitar mig på att andra kan och vill lösa det åt mig.
Jag försöker att inte slå på mig själv för det löser just ingenting. Försöker mest konstatera att nu blev det såhär och vad kan jag göra för att lösa situationen och vad kan jag lära mig det här varvet. Rätt mycket. Men dagen börjar fel och det kan bara den förstå som själv vet av erfarenhet vad jag pratar om. Och det finns just inte så mycket som når fram då, varken meditationer eller tänk eller nåt annat. Det åker och far bäst det vill och jag är en ganska otyglad häst. Det är det jag tränar på - och bemästar till viss del mer eller mindre i olika situationer. Men om det löste sig så självklart och smidigt så skulle det ju heller inte vara en svårighet. Ibland, en extra funktion, ibland ett funktionshinder.
Allt syns ju som bekant inte på utsidan.
3 kommentarer:
med eller utan adhd, så är det nog allmänmänskligt och känns även mig bekant, det kan rasa som stormar inombords, men man får ta det i en andra andning och bara konstatera "Ja, nu blev det så här denna gången, men VAD kan jag göra åt det då?"
Bra så, du kommer att fixa det, men ångesten är alltid lika svår.
Ååå, vad jag känner igen mig.
Tack för att du berättar!
Och tack världens gudar och gudinnor för att vi är flera.
Annars skulle det vara så mycket jobbigare att ha adhd...
Mmm, jag antar att du har rätt Mörkersökerskan - att stormar inombords, är stormar oavsett..
Asynja - Du anar inte vad glad du gör mig som ger dig tillkänna. Vet precis vad du menar, att vi är flera...är underbart! Din kommentar, lyfte mig.
Skicka en kommentar