Den ädla konsten i orineteringens utövande

Vi delade ut tapperhetsmedaljer, till oss själva och vännerna under glöggkvällen. Det har varit ett kämpigt år 2011. Och när man hör andra berätta om sitt år samt blickar ut i världen, så jaa, kämpigt. Jag tycker Domedagen i tarotleken är årets kort. I alla fall för mig personligen.

Här skrev jag något och väldigt osammanhängade som jag sedan raderade. Mest som en stor reminder för mig själv tror jag. För jag tror inte man nog kan poängtera, både högt och lågt, för sig själv och andra, vad som är viktigt för en för att kunna njuta. I lugnare perioder liksom mer stressfyllda, som nu. Oavsett vad anledningen till det är.

Jag kommer inte med några exempel eller förslag, sådär hurtigt och äppelkindatfriskt. Vi vet alla vad det innebär för oss personligen. Och gör vi inte det så kanske det, är det finaste vi kan skänka till oss själva. Avsatt tid, till att lyfta på höljet och träda in i vår egen skog, leta efter en stig och så smått börja vandra.
På god väg.

Everything is broken up and dances

Susan Seddon Boulet

 

Awake

Shake dreams from your hair

my pretty child, my sweet one.

Choose the day and choose the sign of your day

the day's divinity

first thing you see.

A vast radiant beach in a cool jeweled moon

couples naked race down by its quiet side

and we laugh like soft, mad children

smug in the wooly cotton brains of infancy.

The music and voices are all around us.

Choose, they croon, the Ancient Ones

the time has come again.

Choose now, they croon,

beneath the moon

beside an ancient lake.

Enter again the sweet forest,

enter the hot dream,

come with us.

Everything is broken up and dances.

/Ghost Song, An American Prayer - Jim Morrison

Och utanför lyser gatljusen som små bärnstenar...

...som små juveler på en skogens strand.

Det blev ett kort möte med vintern. Redan nu har de dragna skidspåren börjat töa, av skooterspåren syns längre ingenting, gatorna är fulla av blankis. Av vårfloder. Förr om åren, när jag bodde vid Vänerns norra strand var det inget märkvärdigt. Ingenting att reflektera över. Där krävs det ett par danser. För att få tillträde till mer. Men inte här. Här ger man 100% redan från början. Inga krusiduller. Inget förspel. Pang på, så att säga. Fast det kan ju uppenbarligen fela det med ibland.

Snart är min kattkraftsfilt färdig. Den som tagit mig så många år att tillverka. Även om det definitivt inte syns på slutprodukten. Långt därifrån. Jag lärde mig att sticka på egen hand genom den. Lät utvecklingen synas. Olika tekniker, egenpåhittade mönster. Och när jag nästan helt sytt ihop den märkte jag vad många bitar som hamnat med avigan utåt. Så mycket bättre! Det är väl det jag också vill ha med, livets ytterligheter.. Vad är rätt och vad är avigt. Klura på den du!

Och jag inser här och nu, medan jag skriver, att vilken dag kan bättre lämpa sig att väcka liv i den om inte imorgon. Lucias dag. Frejas dag. Vad man nu vill... Lussekattornas dag... Garn i olika nyanser av rött, gult och orange. För att balansera de tre lägre chakrana. För att väcka kattdjuret. För så mycket mer... Så mycket mer än garntrådar -  hår, drömmar, saliv, blod, ångest, kattpäls, morrhår, amuletter... Färdig hoppas jag att den aldrig blir, utan att det kommer tillkomma grejs när det känns aktuellt. En livets väv om man så vill.

Julbad

Bild från Volang, elle.se

Jag har lagt mig till med en veckotradition nu så här i december. Jag tappar upp ett kryddigt skumbad, lyssnar på Bing Crosby och sjunker tillbaka med glögg och pepparkakor. Istället för Andrea Bochelli, vin och pizzaslicar... Jag fullkomligt älskar det! Med alla decimetrarna snö utanför så är stämningen ett faktum. Och det är mycket möjligt att badtraditionen får hänga med en bit in under nästa år. Om inte annat så lär den återkomma nästa december.

Fullmåne och snö, renhet och bergskristall och hela världen full av kråkfåglar

Kanske att jag skriver det väl ofta men det är så magiskt vackert ute att det tar andan ur mig. Med alla decimetrar snö på mark och grenar, i den blå timmen med glasiga ispasteller på himlen... som att leva i en bergskristall. Och ja, det är en aspekt av tiden nu. Renhet. Klarhet.

Susan Seddon Boulet

Årets sista fullmåne i kväll. Det finns sådant jag vill belysa, resa på och arbeta med. Jag tänker att i kväll är en bra kväll för sådant. Att liksom Skade rikta pilbågen mot och träffa...

*

Och överallt samlas kråkfåglarna. Horder av svarta fjädrar och kraxande näbbar. I Mamma Bjarka utanför, i dotterträdet, på himlen och backen. Även skatorna. Korparna, nedflugna skogsbergen. Jag lever och verkar i mitt eget Winter Wonderland. Vinter i Nordöstra Värmland.

Och i en liten ask finns tiden samlad

Snö. Drömmar. Saffran. Apelsiner. Kristaller. Is. Ingefära. Skade. Sia. Te. Stjärnor. Grandoft. Kyla. Kura. Tarotkort. Frukt. Midnattsblå. Himlavalv. Stearinljus. Måne. Sol. Rimfrost. Varg. Björn. Korp. Uggla. Lussekatt. Spår. Blå timmen. Fjädrar. Renhet. Vatten. Luft. Tredje ögat. Baschakrat. Kryddor. Soppa. Snöklädda tallar. Raggsockor. Skidor. Glitterblänk. Snöstjärnor. Poesi. Vända inåt. Sömn.

Det är den tiden nu.

Susan Seddon Boulet