Jag verkar på så många håll men kanske främst i vattnet. Vi har haft 35 grader inomhus förra veckan, fönstren står öppna, markiserna är neddragna och fläkten går. Någonstans går åskan men nästan aldrig här. Det är som i en kittel, omhuldad av bergssidor. Det kokar och frustar, skapas det ena efter det andra. Från köket når de magiska ångorna, från målarduken och skrivhäftet det samma.
Jag vände ner till Vänern, för att jag behövde det. Som en torkad sjöjungfru var jag. Jag drack ljuset, vattnet, dofterna. Absorberade likt en tvättsvamp. Jag kan doften av varm vass, av blöt och uppfrätt, virvlande isig vind med fukt i håret, av sand och barkflagor, av sten, av vatten. Av mitt hjärta. Vågorna stod som kaskader kring klipporna, angenämnt var det, behagligt men kanske inte så lugnt och stilla. Så nära ett hav det kan komma. Långt ut på land stod jag, så nära skärgården man kan komma utan båt. Jag såg "min" ö, såg alla badöar, fikaholmar, övernattningsvikar - såg genom öar, såg genom näten. När regnet öste och vindarna stormade, badade jag. Iskallt var det men jag brann av hetta. Så rituellt det kan bli och blåsten torkade mig.
Förra veckan reste jag västerut på den kanske absolut varmaste dagen. Solröken låg tät över Frykenvattnet, molnen hopade sig över Sunne, över nejden, över Hagforstrakten och alla andra trakter. Rutorna var nervevade och jag kände alla söta dofter, jag kände hettan. Och det var - är så vackert att det tåras. Värmland är precis så vackert, precis så mytomspunnet och fullt av sagor. Magin är ständigt närvarande, väsendena ständigt bakom ögonvrån. Alla gårdarna jag passerade, alla djuren....
Och hem vände jag bara för en kort sekund, lämnade av kalender och styrelseuppdrag, hämtade väskorna och begav mig vidare till Dalarna i den sena kvällen. Dimman låg tät, blandskogen gav vika för granskogen, för tallskogen. Tjäder, Älg och Hare mer än västerut (fast kanske inte alls). Så fina dagar jag njuter bortom datorn. Styr mitt skepp, smyckar det med min stickning av livet.
3 kommentarer:
Du värmlands vildvittra, vad du skriver vackert och målande! Hm, själv drunknar jag i vardagens alla måsten och undrar varför? Jag vet dock att det är ett val jag gjort och får stå ut. Men just idag är de första dagen på min halva semester och första dagen på resten av mitt liv. Jag har pausat vardagen och ska njuta av dagen helt och fullt.
Kram, Fridelfina (Carina, HIF)
Ljuvlig läsning <3
Tackar!
Ja, inte är det svårt att drunkna i vardagen inte. Hur gott man än lever inåt kommer man inte ifrån att det yttre har grepp om en. Stundtals mer och stundtals mindre. Skönt med semester Carina - och givetvis är dagen din!
Kram
Skicka en kommentar