Budskap

Jag vandrade iväg på den där stigen jag vet alltför väl vart den leder. Jag hade Fjäril med mig och min handväska var full av löv, nycklar, krimskrams och annat värdefullt. Kring handleden vilade den röda ulltråden, fast att det kändes överflödigt. Vi samlades vid boden, mer likt ett träskjul, undangömt för mänskliga ögon. Jag dukade bordet, gav vad jag hade att ge och vi samtalade. Hon berättade att hon kan inte dra sig undan än, att det finns saker som behöver klaras upp först. Högar som behöver minskas och trådar att kamma ut. Sånt som behöver avslutas behöver också göras det innan hon kan skida iväg. Hon, den andra, kan inte komma så länge det fortfarande är hennes rike. Så sade hom, och lite till.