Höst, höst, höst och jag välkomnar det så starkt, mellan varven. Den majestätiska lönnen på andra sidan vägen har fått sitt karaktäristiska orangesprakande område igen. Varje höst jag tillbringat i Hagfors har det sett likadant ut. Och kaninen flyttade aldrig härifrån, den valde bara att fortsätta skutta på den egna tomten och ibland. Ibland, ibland, ibland, när ingen ser så förvandlar den sig till en vit liten kattunge och skuttar upp i träden. Alldeles nyfiken på livet.
Jag klär om hemmet, städar bort sommaren och tar fram färger och nyanser som stått i gömmorna för länge. Möbler flyttar om och hittar nya platser. Och det skulle kunna vara ytterligare ett duktighetssyndrom men det är det inte. Det är mitt sätt att flytta om gränserna och förhållningssätten. Om nätterna drömmer jag om boenden och där det äntligen har kommit till det stadiet att jag tar in hela bilden och börjar möblera och inreda. Och jag vet ju som sagt vad det innebär.
Överallt fortsätter den hysteriska valcirkusen att dra fram. Skruvar upp, skruvar till, lite till för var dag. Och jag orkar inte. Orkar inte följa, orkar inte se debatter och nyheter där varje kanal och program har sitt sätt att propagera. Och vore jag inte aktsam skulle jag kunna ta det för sanning. Förra veckan såg jag dock ett inslag på nyhetsmorgon med Stefan Sundström och det var så friskt befriande att höra honom säga att han gör allt för att undvika valcirkusen (även han) och fortsätte med att gjorde han det skulle han ha tappat sin partitillhörighet för längesen. Jag delar inte hans partitillhörighet men håller fullkomligt med om det. Igår slog vi istället över till kunskapskanalen och fick njuta av Gubben i stugan. En helt genomtyst dokumentär och enormt vacker. Så friskt vatten under broarna!
Och jag fortsätter fundera kring Viljan och hur jag handskas med mina val och icke-val - som är val även dem. Det är mycket att ta in och det skapar minst sagt kaos och pulserande ångest men det är så nyttigt och insiktsfullt. Jag arbetar på.
Och ikväll ska vi på invigning av det nya biblioteket. Hjärtat ska uppträda och jag mingla runt med goda vänner. Hålla kvar mina tentakler i mammajorden och låta mina ögonfransar nå andra sidan av mina tankar. Spinna trådar. Spinna trådar....
Och den enda musiken jag behöver är Erik Satie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar