.....

En nyans som vägrar blandas till och påminner om taggen i hjärtat. En violett dimma, purple haze, och något som likt gelé glider ur mitt grepp. Som att fånga grodyngel en vacker sommardag. Det brukar vara först när man tar det varligt som det går bra. Ett steg tillbaka, andas in och ut, låta andetaget explodera i bröstkorgen. Nej, jag backar ett par steg till.

Det är varma, varma vackra dagar. Ljuvligt kvalmiga och klibbiga. Och fyllda till bredden av värmländsk naturmystik och kultur. Igår var vi till Bengt Berg och Heidruns, en fin resa upp till Torsbytrakten. Lyssnade till en skön mix av olika musikuttryck där kanske Nina Ramsby hörde till det vackraste. Vi bytte ett par ord och kramar, en ljuvligt vacker och ödmjuk kvinna. Det är sällan, anser jag, som en sådan ödmjukhet inför livet och artisteriet återfinns. Genomvackert. Och genomärligt.

Bortom höghusen, bland de blånande träden, lurar mörkermolnen. Vi bjöds på underbart regn- och åskoväder i Fensbol men hem hit ville det aldrig. Lurade i utkanterna bland bergen, där det fortfarande ligger kvar i nattlägret. Läget är oförändrat. Och jag väntar...