tisdag 31 juli 2012

Drömtid



Brown Dress With White Dots


Någonting börjar göra sig påmint.
Jag kan urskilja det i pereferin när jag sover.
Ännu obestämbart.
Inga proportioner.
En vittring.
Förnimmelse.
En medveten handling.
Amuletten bortplockad.
Oskyld.
Experimenterar jag.
För ökad kunskap.
För att få visshet.
Hur det förhåller sig med det här specifika.
*
Jag såg gråbostånd igårkväll.
Högre än vad jag någonsin sett.
Likt högfältet av tistlar några metrar bort.
Skördetid.

tisdag 24 juli 2012

Ack Värmeland...



Efter badet, II - KArin Broos

Det här är ingenting annat än en hyllning till Frykentrakten och Värmland.
Som om det inte redan finns nog av dem.
!!
Ibland infinner sig känslan varm.
Att jag bor i den vackraste av platser.
Värmland.
Så sagolikt vackert att det gör ont.
Klarälvdalen.
Som en pulsåder.
Ner till hjärtats hjärta.
Vänern.
Det spelar ingen roll om vinterslasket river himlen grå.
Om våren blåser himlens bly.
Om sommaren regnar bort eller hösten.
Stormar dalen levande. Gnistrande.
Fälten är ändå där.
Liksom skogarna.
Örterna.
Vattenglittret och.
De många sagornas land.
Myternas.
Berättartraditionens.
Det skrymma.
Det kurade.
Värmland i allmänhet men Klarälvdalen i synnerhet.
Inte bara på Selma Lagerlöfs tid skapades det.
Även nu.
Som aldrig förr. Nej, det har nog aldrig upphört.
Det sker nog överallt men vi är extra stolta över vårt arv här.
Håller det levande.
Ibland lite för hårt.
Så att det bara blir skrädmjölsdamm och gråa hår kvar.
Ibland lite väl mycket den tid som var.
Så spricker något fram. Förändrar.
Säger hepp.
Och då njuter jag.
Njuter, njuter, njuter.
Av sommaren.
Av kulturen.
Av vad du vill.
Men fan vad jag njuter.
Det som inte bör missas:
Det uppenbara:
Mårbacka, Karin & Marc Broos på Alma Löv (...), Västanå.
Sedan alla de andra platserna.
Badvikarna, de undangömda platserna, matställena, skogarna,
så många platser att njuta kaka, lunch, en slät kopp.
Och bara andas SEKELSKIFT.
För hur man än vrider och vänder.
Så är det som i en annan tid.
Jo, det är sant.
Luften är en annan.
Värmländsk.
Full av jordbruk, inskränkthet, en tid som stannat av.
Och en och annan sällsynt pärla till guldkorn av syre.
Jag var så tyngd av blått grått igår.
Och dagens tur över skogen till Fryksdalen.
Fyllde mig på nytt.
Riddarsporre och daggkåpa.
Gamla kulturarv och en mörkvindad Fryken.
Och ett hjärta, ett hjärta -
som pumpar, andas, slår, lever
sååå mycket skönare.
Jag tänder ljusen.
Haha.
Yes I do.



Spegling - Karin Broos


 
Bilder av Karin Broos.
Oerhört skicklig konstnärinna, bosatt i Ö. Ämtervik
Om det visas en utställning nära Dig - gå.

måndag 23 juli 2012

När vinden viner insjön skummande vred





























Och jag vill egentligen inte klaga.
Finner det så onödigt.
Försöker ta den här sommaren för vad den är.
Men ibland är det bara så svårt. Att plocka fram njutningen med den.
Så jag får ta till det tunga artelleriet.
Det jag spart undan för hösten.
Allt som ryms i myspåsen.
Fast de tusende myggbetten på armbågen vittnar...
Kom virvla upp till liv.
Jag tänder ljusen kurar.
Vårdar värmen som aldrig riktigt kom.
Följer.

***


Crush Cul de Sac, Brown Dress With White Dots,


In other words:
The Sun. The Heat. The Summer. Never really showed up. All that rain. Seems neverending. The claws of Autumn. May perhaps make things easier. I lit the candles. Following a new track. 

tisdag 17 juli 2012

This and that




Vart tog all fantasi vägen? kan jag undra ibland.
Som om det existerade något sådant som av och på.
Ett antingen eller.
När allt är både och.
Fult och vackert.
Skrämmande och trösterikt.
Till exempel.
Känslan av att det är bortfluget.
Det där som jag menar finns inom, utom, runtom...
Det gamla nötta.
Det nya blanka.
Blanche...
*
Det här kommer aldrig bli en renodlad blogg.
Trådarna kommer spreta bäst de vill.
Spretigare, spretigast.
Och ibland inte alls.
Fogligt.
Kanske?
Nä.
Jag kan önska att orden vore mer konkreta ibland.
Vad är det jag vill ha sagt? liksom...
Men det funkar inte så har jag märkt.
Allt bara anas.
Man får plocka fram sina egna tolkningsögon, öron, sinnen.
Egentligen behöver väl det inte skrivas ut.
Det är ju redan rätt uppenbart.
*
Annars längtar jag semester, miljöombyte.
Sol, bad och glittrande vatten.
Idyllen när den är som mest gripbar.
Lukten av varm tallskog.
En mjukglass som jag egentligen inte tål.
Ahh...
Går det att satsa på Skåne?
Eller är det vid Münchengränsen, geografiskt sett, som är porten?
Porten till värmen...
Fast priserna gör det ju inte värt det på något sätt.
Skåne och tält känns mer realistiskt.
Tält...
Hur realistiskt är det den här sommaren?
Kanske är det drömmaren inom mig som tycker att allt det där är gripbart.
I just Skåne.
Ehh...