Många ser honom inte alls.

I högsta björken sitter drömkatten, knappt synlig för omvärlden. Det är i den här timmen man skymtar honom, framåt förmiddagen är han helt transparent. Men man ser honom bara om man fokuserar. Många missar honom när de passerar. Ser honom inte alls. Ser inte alls den gråglittrande pälsen och krulliga morrhåren. Ser inte alls hur han spinner nattdrömmarna och önskningarna till sig, hur han samlar dem i kapseln kring halsen. Vad han gör sen har nästan ingen sett men man vet att han klättar ner för tittar man efter noga ser man små klorasp. Jag vet att han vandrar iväg till Världsträdet, stryker sig kring benen på dem som sitter där. Lämnar kapseln för lite kel.

Omskapande

Det skall göras ljus. Sparade ljusstumpar från förra året som skall smältas ner, örter som skall tillsättas och aromaoljor som skall berika. Olika färger, olika dofter, olika syften. Glasburkar i olika storlekar får agera bägare. Ett arbete för mig och natten, allena.

Ett altare som tjänat ut sitt syfte, som skall dekoreras om.

Omskapande.
Är känslan jag bär på.
Är behovet jag har.

Vill städa och polera varje vrå, med tallsåpa och citroner. Städa bort gammal damm och grått som blivit kvar. Göra plats för krispigt ljus och lätthet. Dekorera med avblåsta björkkvistar och vita tulpaner. Hej vårvinter! Hej daggsmeja! Hej du som lurar bakom knuten! Vi välkomnar!

En annan slags vinter som tar vid. Så underbart när mörkret övergår i ljus. Jag upplever inte något av det som bättre än det andra. Bara välkomnar förändringen. Jag hoppas solen lyser nästa helg, så dagen kan tillbringas utomhus. Sitta på fårskinn invirad i filtar. Dricka varmt. Grilla gott. Besöka skidbackar. Skogspromenader där det går att komma fram. Isfiske.
Hej värld!

Idag vaknade vi med kittling och lust för äventyr. Drog lapp om väderstreck och åkte samma gamla väg med samma gamla mål. En bit mat och mitt-på-dagen-bio. Vi och alla kidsen. Det var alldeles underbart och alldeles välbehövligt.

Love hurts

Jag har något att vara stolt över. Något att fira. Ett delmål som har klarats av och som jag är jublande glad över men som ändå hamnar i skymundan av annan skit. Och jag orkar inte riktigt med de här krängningarna. Jag lämnade av det till sjöss, tackade av det och sa goodbye och jag vägrar ta på mig det igen bara för att någon annan upprätthåller ett märkligt lugn på det viset. Och jag känner att jag vandrar på en tippbräda, att det tippar hur jag än gör, vad jag än säger, så vida jag inte står kvar i mitten. Vilket gör att det tippar inombords för mig. Det blir fel sorts stillhet. Och ändå är det det lugnaste jag kan göra. Det gör smärtsamt ont att se någon jag älskar så högt riva och slita så hårt men samtidigt kan jag inte plocka in det i mig. Det är som att se på film. Jag försöker stänga bort alla hårda och elaka ord för jag vet att det är tomt och innehållslöst. Jag försöker vara i mitt vuxna jag men det är svårt när den andre absolut inte är det men samtidigt vägrar att inse det.

Jag skulle behöva tid för mig själv. Tid att resa bort och njuta av allt det bra jag inför i mitt liv och som jag uppnår. Tid för att njuta av expansion, insikter, knoppningar och blommor. Tid för mig. Tid för kreativitet, vitalitet, lust och glädje. Tid för Liv more than ever! Och samtidigt vill jag inte vara någon annanstans än hemma. I mitt center. Bland mina altare, ljus, böcker, badoljor, kuddar, drömmar, tankar.. Ingen annanstans.

Det är stundtals svårt i ett kärleksförhållande. Ibland bara mer än så.

Pluggandet har hållt mig inne hela dagen och det är bara på håll jag har kunnat njuta vintersolen. Självvalt visserligen. Långsamt börjar hjärnan ställa om sig och jag kan tycka att det är rätt intressant och stimulerande det jag håller på med, utbildningen i allmänhet, den intellektuella stimuleringen i synnerhet. Det finns en enorm rikedom i det. Sakta men säkert tränar jag upp min effektivitet. Den är inte vad den har varit men å andra sidan känns den mer jordad. Överhuvudtaget är jag mer sansad, inom alla områden. Fast där överdriver jag nog en hel del, egentligen. Så hyyysch...

Jag kan tycka att det har varit väl intensivt på studerandefronten men jag vet att tempot kommer skruvas upp avsevärt i vår, för att sedan bara accelera mer och mer. Jag vet ju, jag har ju läst dem förrut... Jag vet vad som väntar, skillnaden är väl att det inte skrämmer mig numera. Jag håller på att skaffa mig real good förhållningssätt. Så jag försöker den här tiden som uppvärmning
och inser
att fall det här får mig trött, då finns det ingen hejd i vilken god form jag kommer komma

watch me


sparkle

!

My friend the sun

Åh men åh! Åh! Vad lycklig jag blir! I solljuset skuttar Kaninen, precis som vanligt. Så seg, så stark! Som jag har längtat och väntat.

These Old Bones

These old bones will tell your story

These old bones will never lie

These old bones will tell you surely

What you can't see with your eye

These old bones, I shake and rattle

These old bones, I toss and roll

And it's all in where they scatter

Tells you what the future holds

These Old Bones, Dolly Parton